Hur kan en sån bra dag sluta såhär? Inte för att det hänt nåt speciellt idag som jag skulle kalla bra... en helt vanlig dag, men det har
känts bra bara. Känt mej glad över inget typ, haha... Nä... men soligt fint väder, har varit effektiv, tänkt på att flytten närmar sig mer och mer.... Så har varit allmänt glad, vet inte riktigt varför. Men det bara försvann. En liten kommentar... om det nu ens var den som fick mej att börja tänka. Jag måste sluta tänka!! Det är inte bra för mej :P
Iallafall.... vad har jag kommit fram till? I mitt patetiska deppande som jag kommer skratta åt imorgon så har jag dragit slutsatsen att jag inte har något att vara glad över... okej, det låter ganska extremt och riktigt så är det väl inte. Har mycket att vara glad för. Men inte just angående en viss aspekt av mitt liv. Och jag ser absolut ingen förbättring där överhuvudtaget vara på väg.... Och vad fan hjälper det att jag flyttar?? Inte ett skit. Livet kommer bara rulla på som vanligt i Gbg också. Visst, närmre till vissa av mina vänner som jag verkligen saknar att umgås med.... men rent vardagligt tråkigt; livet kommer fortsätta som vanligt vad gäller.... allt i princip. Förutom att skolan är slut och att jag eventuellt blir arbetslös... yeey..... Och annars också. Jag har flyttat förr, jag har till och med flytt landet en gång... När jag åkte till Italien i tre månader flydde jag verkligen. Och visst, kortsiktigt funkar det. Men när ska jag lära mej att det inte hjälper att fly och att livet är precis som vanligt när man återvänder och slutar fly? På det sättet får man inget att hända. Måste nog byta taktik.... Nu skulle jag inte säga att jag flyr till Göteborg, det har ju varit min plan att dra dit ända sen jag flyttade till Halmstad för över tre år sen, men jag sätter så mycket annat värde i att flytta än bara själva flytten.... Men det är inget annat än en flytt. Byta lägenhet. Byta stad. Byta tillbaka till min gamla stad. Vad hände där som inte händer här? Inget. Så varför ser jag framemot att flytta så mycket... ur perspektivet "livet kommer förändras och bli bättre"......??? Jag lurar bara mej själv. En tisdagskväll om 2-3 månader kommer jag att sitta precis som jag gör nu...... "stackars mej, jag har inga problem".... Okej kanske inte, för då är det typ jul och grejs.... men om typ 4 månader. Så kommer jag sitta precis som nu..... va gör de för skillnad vilken stad jag är i?
Så hur ska man få livet att förändras? Få något att hända? Jag vet inte..... och visst, jag har flera gånger frågat olika personer om råd och det låter smart och det funkar för dem.... Men jag tror faktiskt inte att det gör det för mej. Dels för att jag redan har provat...kanske inte fullt ut. Men det är inte jag helt enkelt. Det måste finnas andra sätt. Eller???? Näe antagligen inte då kanske..... då är jag dömd att misslyckas. Låter dramatiskt men så är det.
Bläääääää...orka med mej själv när jag är sån här. Visserligen är jag bara sån här när jag är själv. Så andra slipper ju uppleva det.
Dessutom är jag trött på idioter. Och mej själv. Alltså är jag en idiot (?). I många avseenden är jag nog det.... verkar ju inte fatta. Varför kan jag inte vara som andra normala människor??
