Livet just nu
Dagen har börjat bra med en höst-promenad i solen och ett mycket bra samtal med en kompis. Jag hoppas hon tycker det också. Skönt att förstå henne lite bättre :P
Har inga stora planer på att rädda världen eller liknande idag. Kom nämligen fram till på promenaden, trots att det ändå var ett bra samtal, att mitt liv är väldigt händelselöst. Jag förstår inte när, varför eller hur det blev så... Men mitt liv har stannat av på något sätt. Visst i skolan går det framåt, tjoho liksom... men annars? Det händer inget bra och det händer inget dåligt. Det händer ingenting. Känner inte riktigt igen mig själv och mitt liv. Men men, jag försöker ju få saker att hända (bra saker), men när det ändå inte gör det så... fine. Vad ska man göra liksom? Man får väl vara glad att det iaf inte händer någonting dåligt eller hemskt. Jag ska inte klaga. Men dagen alltså, det var där jag började... härnäst ska nog hoppa in i duschen. Måste ducsha av mig den otroligt jobbiga natten jag hade... Började med att jag inte kunde somna, inte så ovanligt, men igår funderade jag massor massor....vilket ledde till att jag sedan drömde massor om detta och det känns som hela natten har varit panikartad, för det var sån jag kände mig i drömmarna. Så när jag vaknade var det som att jag verkligen drog en lättnadens suck.... som att jag äntligen kunde ta det lugnt. Men som ni kanske förstår kände jag mej absolut inte utvilad och hade dessutom huvudvärk. Så en varm dusch, sen blir det att krypa ner under filten i soffan och läsa om Weber och Durkheim.... plugga ska jag göra alltså :P Inget jag direkt läser sådär annars för nöjets skull, hehe.
Imorgon efter föreläsningen blir det tåget hem. Måste alltså packa idag också. Ska bara hem två nätter så krävs väl ingen större ansträngning, bara det att på lördag blir det utgång och då måste jag bestämma vad jag ska ha på mej... Hur jobbigt som helst. Haha... lyxproblem jag vet. Men jag blir ju aldrig aldrig nöjd i slutändan ändå. Helst skulle jag vilja cykla bort till Eurostop och köpa nånting nytt, men nej. Inte ens nyköpta kläder som jag använder för första gången blir jag nöjd med i slutändan..... lika bra att spara dom pengarna då.
Det enda jag verkligen ser framemot nu i mitt händelselösa liv är att åka och hälsa på Sandra. Prata av mej ordentligt med en nära vän och se lite nytt och inte bara den här lägenheten, skolan och vägen däremellan :P
Nån gång måste väl mitt liv börja igen? Det enda som rör sig framåt just nu är tiden. Okej, min utbildning också. Men jag och mitt liv står still på samma ställe. Ska det kännas så är grått och tråkigt när man är 23 år? Ska det nånsin göra det? Och beror det bara på mej själv att livet står still? Jag tycker ju ändå att jag gör saker för att det ska hända något.... men jag kanske inte anstränger mej tillräckligt?
Nu lät det här jättedeprimerande, men så är det inte. Mina känslor är precis som mitt liv, händer inget - känner inget. Så jag är inte ledsen. Jag är inte glad heller. Känner mej likgiltig. Är inte det en dödssynd förresten? Hoppsan. Får nog ringa någon senare i eftermiddag och leva genom den personen lite... alla andra verkar ha så spännande och intressanta liv. Jag vet att jag också är kapabel till det egentligen. Så jag är inte villig att erkänna att detta är mitt eget fel. Att jag satt mej i den här situationen. För som jag sa, så har det bara blivit så... och jag vet inte hur, när eller varför... Och det är väl skitsamma egentligen. Bara man tar sig hur det. Och det finns väldigt mycket bra i mitt liv, eller ja, bra personer. Finns många som är viktiga för mej. Och det är tur att dom finns där. Dom finns liksom runt omkring mej, eller hur jag ska säga, men det påverkar inte mitt eget livs gång.... Det händer inget för det. Tyvärr. Det har ju inget med dom att göra liksom. Dom känns som något stabilt (det får man väl hoppas iaf), men det som borde röra sig framåt, det gör inte det...
Jaja, nu hoppas jag på en rolig kväll på lördag med lite Halloween-känsla :) Vi får se. Även om jag hoppas på det så har jag inga större förväntningar. Då blir man bara besviken. Men trevligt blir det säkerligen, även som jag sagt innan i nåt tidigare inlägg, så blir det ju sällan den där kanonkvällen.... :P
Kramar till alla!
Har inga stora planer på att rädda världen eller liknande idag. Kom nämligen fram till på promenaden, trots att det ändå var ett bra samtal, att mitt liv är väldigt händelselöst. Jag förstår inte när, varför eller hur det blev så... Men mitt liv har stannat av på något sätt. Visst i skolan går det framåt, tjoho liksom... men annars? Det händer inget bra och det händer inget dåligt. Det händer ingenting. Känner inte riktigt igen mig själv och mitt liv. Men men, jag försöker ju få saker att hända (bra saker), men när det ändå inte gör det så... fine. Vad ska man göra liksom? Man får väl vara glad att det iaf inte händer någonting dåligt eller hemskt. Jag ska inte klaga. Men dagen alltså, det var där jag började... härnäst ska nog hoppa in i duschen. Måste ducsha av mig den otroligt jobbiga natten jag hade... Började med att jag inte kunde somna, inte så ovanligt, men igår funderade jag massor massor....vilket ledde till att jag sedan drömde massor om detta och det känns som hela natten har varit panikartad, för det var sån jag kände mig i drömmarna. Så när jag vaknade var det som att jag verkligen drog en lättnadens suck.... som att jag äntligen kunde ta det lugnt. Men som ni kanske förstår kände jag mej absolut inte utvilad och hade dessutom huvudvärk. Så en varm dusch, sen blir det att krypa ner under filten i soffan och läsa om Weber och Durkheim.... plugga ska jag göra alltså :P Inget jag direkt läser sådär annars för nöjets skull, hehe.
Imorgon efter föreläsningen blir det tåget hem. Måste alltså packa idag också. Ska bara hem två nätter så krävs väl ingen större ansträngning, bara det att på lördag blir det utgång och då måste jag bestämma vad jag ska ha på mej... Hur jobbigt som helst. Haha... lyxproblem jag vet. Men jag blir ju aldrig aldrig nöjd i slutändan ändå. Helst skulle jag vilja cykla bort till Eurostop och köpa nånting nytt, men nej. Inte ens nyköpta kläder som jag använder för första gången blir jag nöjd med i slutändan..... lika bra att spara dom pengarna då.
Det enda jag verkligen ser framemot nu i mitt händelselösa liv är att åka och hälsa på Sandra. Prata av mej ordentligt med en nära vän och se lite nytt och inte bara den här lägenheten, skolan och vägen däremellan :P
Nån gång måste väl mitt liv börja igen? Det enda som rör sig framåt just nu är tiden. Okej, min utbildning också. Men jag och mitt liv står still på samma ställe. Ska det kännas så är grått och tråkigt när man är 23 år? Ska det nånsin göra det? Och beror det bara på mej själv att livet står still? Jag tycker ju ändå att jag gör saker för att det ska hända något.... men jag kanske inte anstränger mej tillräckligt?
Nu lät det här jättedeprimerande, men så är det inte. Mina känslor är precis som mitt liv, händer inget - känner inget. Så jag är inte ledsen. Jag är inte glad heller. Känner mej likgiltig. Är inte det en dödssynd förresten? Hoppsan. Får nog ringa någon senare i eftermiddag och leva genom den personen lite... alla andra verkar ha så spännande och intressanta liv. Jag vet att jag också är kapabel till det egentligen. Så jag är inte villig att erkänna att detta är mitt eget fel. Att jag satt mej i den här situationen. För som jag sa, så har det bara blivit så... och jag vet inte hur, när eller varför... Och det är väl skitsamma egentligen. Bara man tar sig hur det. Och det finns väldigt mycket bra i mitt liv, eller ja, bra personer. Finns många som är viktiga för mej. Och det är tur att dom finns där. Dom finns liksom runt omkring mej, eller hur jag ska säga, men det påverkar inte mitt eget livs gång.... Det händer inget för det. Tyvärr. Det har ju inget med dom att göra liksom. Dom känns som något stabilt (det får man väl hoppas iaf), men det som borde röra sig framåt, det gör inte det...
Jaja, nu hoppas jag på en rolig kväll på lördag med lite Halloween-känsla :) Vi får se. Även om jag hoppas på det så har jag inga större förväntningar. Då blir man bara besviken. Men trevligt blir det säkerligen, även som jag sagt innan i nåt tidigare inlägg, så blir det ju sällan den där kanonkvällen.... :P
Kramar till alla!
Kommentarer
Trackback
